Vad har tagit åt mig? Sitter här och planerar morgondagens lektioner med smäktande Frank Sinatra-musik i bakgrunden! Kan inte hjälpa det men gamle Frankie får mig att känna harmoni... Borde förstås- vad gäller musiksmak - låtsas mer svårflirtad, djupsinnig och jag vet inte vad...men vad då....Vad är det för fel med att känna den där obeskrivliga känslan av tider som gått, en sorts vemod och en övertygelse om att livet som levdes då var enkelt, utan stress och mest bestod av lycka i hemmets lugna vrå.
Eller kanske inte. Många gånger tror jag att det man egentligen mest uppskattar och drömmer om är självaste tanken om en framtid eller en baktid. Mm, så är det nog!
Ska kanske berätta för den som är intresserad; blåskatarr. Det var blåskatarr! Eller som Saga själv uttryckte det; blåsgitarr! (Läs gårdagens inlägg!)
Ja jag håller med dig om frankie boy, det är en lycklig harmonisk musik som jag har gillat i många år faktiskt, så de så!!!!
SvaraRadera