Flås, tramp, stön! Hoppa av cykeln och gå. Upp på den rullande farkosten igen när isfaran är över. Så äntligen framme vid fritids! Tittar lite sökande över gården där barnen leker på olika håll. Ingen Saga! Då kommer en fröken fram och talar om att hennes pappa precis varit och hämtat henne:
"Vi tror att hon har fått urinvägsinflammation, så vi ringde efter Bengt." säger hon när hon ser min undrande min. Jaha, och jag då! Ingen som ringer mig! Jag tittar på min mobil och märker att ljudet är avstängt. Okej, okej, mitt fel!
Trampar hemåt så fort det går. Väl hemma möts jag av en man sittandes i telefonkö till sjukvården. Den kön tog sin tid, men väl framme rådde de oss att komma in med henne. På med luren. Då kommer Jakob instöffandes genom ytterdörren. Hostar och håller sig för sidan av bröstkorgen.
"Jag har muskelinflammation säger skolsyster. Jag måste in till vårdcentralen! Kan ni ringa!"
"Jahaa då!" svarar Bengt och tar upp luren han precis lagt på. "Hej, det var jag igen..."
Så kan det gå en helt vanlig måndag när man kommer hem från jobbet. Jag som hade tänkt att laga mat, elda, tvätta, läsa läxor med barnen och öva på klarinettläxa. Maten kan jag göra i alla fall eftersom det blev Bengt som åkte in. Dags att börja nu då. Tjocka revben hade jag tagit ut från frysen i morse. Det tar ju ett tag!
Bye!
Oj,oj,oj sicket elände . stort som ett kylskåp. Hoppas att alla kryar på sig! Kram Åsa
SvaraRadera