Gräsänka!

Det kan man väl kalla mig, även om jag varken är änka eller särskilt gräslig (får man hoppas)?! Bengt har dragit till fjälls med Saga och Lukas. Jakob och jag är kvar här hemma och håller ställningarna. Det är inte så dumt att få - vad är det nu det kallas? Jo, kvalitetstid!- med äldste sonen. I söndags åkte vi ner till Kalmar för att bosätta oss på Dunö. Bosättningen varade i ett dygn och vi hann med att umgås med mormor/mor och morfar/far samt systrar och syskonbarn. På bilden syns Magdalenas två minstingar, Maja och Lisa, som blir matade av mormor och morfar. Vem som är vem har jag lite svårt att se. (Ja alltså att mormor sitter till höger och morfar till vänster, det ser jag!)

Som tur var! -nja, det tyckte förstås inte Maja- det var att Lisa hade försett Maja med rivmärken på kinden. Om det berodde på att syskonkärleken flödade ovanligt mycket den dagen eller om hon helt enkelt förstod att moster Annika behövde någon form av kännetecken vet jag inte. Hur som helst hjälpte det i alla fall till för denna gång!
Efter maten blev det kaffepaus med äppelpaj från gårdagen. Jag lovade syrran att jag skulle lägga ut receptet. Så nu gör jag det:
Äppelpaj:
äpplen (eller något annat gott!Fast då får man kalla den något annat:-) !)
150 g smör/margarin (ej smält)
1 dl socker (av något slag. Jag tog hälften strösocker och hälften farinsocker. Går också bra med råsocker. Om man vill vara extra hälsosam kan man minska på sockermängden till en dryg halv dl.)
5 dl havregryn
grovhackad mandel efter behag

Gegga ihop allt och lägg ovanpå de klyftade äpplena. In i ugnen ca 25 minuter i 175 grader. Eller tills den fått lite färg. Den ska vara knaprig! Vips så har du fått en hyfsat nyttig paj och du kan äta en portion till! ;-) Eller hur var det nu...

På eftermiddagen drog Jakob och jag in till stan för att gå och handla lite presenter och annat. Jag fick hjälp av Jakob att välja två mössor till mig själv. Det är inte illa att bli stylad av en trendkänslig sjuttonårig kille! Så attan vad jag kommer att se cooool ut nu när jag går ut på mina promenader! Vet inte bara hur det är med mina träningsbyxor från nittonhundra bortnött och mina klumpiga skogsstövlar som jag envisas med att dra på mig nu på vintern. Får en känsla av att de inte ingick i outfiten.
Var hamnade vi sen? Jo, på S(kaffe)riet, ett trevligt café, för att ta en god kopp kaffe.

När vi satt där råkade jag slänga en blick ut genom fönstret och fick se någon jag kände igen. Jag slängde mig ut och viftade med armarna. "Jennica, tjoho! Här är jag!" så ropar man när man får syn på sin barndomskompis som kommer gående på gatan utanför. Härlig såg hon ut med en stor mage som ska bli platt på torsdag. Det slutade med att hon och hennes lille 4-årige Vilgot gjorde oss sällskap en liten stund innan det blev dags för oss att dra vidare till minsta syrran, Johanna, och hennes kille Stefan på Ölandsgatan. Där satt vi och hade det mysigt i deras lilla lägenhet, tuggade på goda äggmackor. Därmed stod vi oss hela vägen hem på bussen. En får tacka! Tiden gick fort och plötsligt var klockan såååå mycket. Springa till bussen. Tur att de bor tre minuter från centralstationen!
När vi sedan satt där och skumpade utarbetade Jakob en plan om hur han kunde låna tvillingarna en vecka eller så. Därmed skulle han få ett helt släp efter sig av tonårstjejer när han gick med Maja och Lisa i varsin hand. "Vilken tjejmagnet!" konstaterade han. Ja, det är så tankarna går hos en snart nybliven sjuttonåring. Jag tror nog att Magdalena skulle kunna tjäna en rätt bra hacka på den affären! "Eller vad säger du syrran!"
Japp, det var Kalmar det!