En moders klagan!

Om man böjer sig ner, sätter sig på huk, så kan man se massor av sandkorn på golvet strax framför skohyllan. Små irriterande korn mellan alla skor. Och skor finns det en uppsjö av, tusen nyanser av svart i storlek 46! Och så några till i mindre storlek, lika svarta dom.  Det finns ingen hejd på oredan. Och sandkornen, var kommer de ifrån? Dammsugaren är min vapendragare varje dag...hjälper inte! Är det bara jag som känner herr Dammsugare i det här huset! Och är det så att jag håller på att arbeta upp en frustration? Kan nog vara så! Hur skulle det vara att göra något åt saken!
Faktiskt tyckte jag häromveckan att jag var fantastiskt påhittig. Gick och log mest hela dagen åt min strukturerade uppfinning. Barnens leende fick väl en aning påklistrad framtoning när jag på kvällen delgav dem mina tankar om deltagande i hemmets olika sysslor. Jag tyckte att vi skulle göra upp ett treveckorsschema som skulle rotera. "Ni kanske har några tankar om vad ni kan hjälpa till med?" Tystnaden var påträngande vid köksbordet.  "Nehej, inte det. Men då har ni ju en chans att påverka!" Aktiviteten går knappast att beskrivas som enorm men ett och annat förslag blev det. Sedan fick jag fylla på själv. Resultatet kan beskådas på bilden:

Efter en testperiod på en och en halv vecka kan jag inte påstå att intresset är enormt eller att de slänger sig över sina arbetsuppgifter men skam den som ger sig. Så småningom kanske...

Ser det ut som ett ansvarsschema i ett klassrum? Nehej, kan jag inte tro! Att jag skulle vara miljöskadad? Det var det dummaste! Nej jag låter mig verkligen inte påverkas av mitt yrke! Bara så ni vet!