Jag skulle förstås kunna påstå att det är jag som har skapat dessa fantastiska bakverk. Att jag har stått här i mitt kök och harmoniskt gnolat på en aning övermogen julsång samtidigt som jag då och då sneglat i Sju sorters kakor. Men ni anar redan att så inte är fallet!
Det började för några timmar sedan när jag upptäckte mina söner framför datorerna. Jullov i all ära men det kan i vissa stunder få en karaktär av leda, soffpotatisanlag och något dimmigt i blicken. Mitt modersansvar tog sig en hurtig ton och lät ungefär så här: "Är det någon som har lust att följa med mig ner till återvinningsstationen och slänga skräp?"
"Nja, vet inte om jag orkar." lät det som svar från båda sönerna.
"Men vi kunde gå ner till havet sen och mata fåglarna. Jag har nog något gammalt bröd i skåpet!" Vad trodde jag? Att jag hade två pensionärer i huset?
"Nej, tror inte det! En annan gång."
Jag insåg mitt misstag men gjorde i alla fall ytterligare ett försök och uppmanade Lukas att följa med.
"Du vet att du kommer känna dig mycket piggare efteråt!"
Off we went! När vi hade varit ute ett tag började kreativiteten göra sig gällande i Lukas huvud. "Jag vill baka när jag kommer hem. Mandelbiskvier!"
"Mandelbiskvier!" utropade jag och kändes en viss tveksamhet men försökte att inte visa det. "Det är klart att du ska göra! Men du vet att det inte är lika enkelt som att göra en kladdkaka!"
"Jadå!"
Det var så det gick till när Lukas 13 år bakade mandelbiskvier!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar