Efter kvällens besök hos goda vänner, där en tjusig julgran ståtade i vardagsrummet, gick mina tankar tillbaka i tiden, till julgransjakten vi hade några dagar innan jul. Hur många gånger har vi inte gått där i pulsande snö (eller tråkig, grå barmarksdecember) och letat efter en gran i allas smak - nåja min smak - och Bengts ekonomiska sinne gjort sig gällande: "Annika! Leta efter en gran som står tätt inne i planteringen så att vi gallrar lite när vi ändå håller på!" Men vem har någonsin hittat en Disneygran som står tätt inne i en plantering? Nej en sådan gran sträcker sig efter solens ljusa strålar och breder ut sig i all sin prakt i en öppning eller någonstans i kanten. Sådana spörsmål hade jag inte en aning om innan vi blev skogsägare. En gran är en gran, tänkte jag nog. Hur de blev så vackra att de förtjänade att stå i ett svenskt vardagsrum förstod jag lika litet som en innerstadsmänniska vet hur fiskpinnen har nått frysdisken! Tur att jag inte är så nogräknad när det gäller...
Hursomhelst fick jag i kväll lära mig något nytt, något som jag i all tid framöver kommer att ha nytta av.
Hittar man inte granen man drömt om i sina juldrömmar bygger man bara ihop en efter behag.
Precis som Pettson och Findus!
Vem kan tro att detta lilla träd har genomgått en makeover? Ett par iborrade grenar och några fastsurrade! Sedan var allt klart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar