Drog ut en papperspåse ur skåpet. Tänkte fylla den med skräp och besöka återvinningsstationen. Fast påsen beboddes redan av skräp, trodde jag när jag tittade ner i den. Men sedan sa jag:
"Aaah, det var där ni var! Har ni legat här hela tiden och väntat!" Det var min torkade johannesört. I somras gick jag en sväng på landet och plockade medicinalväxter. Läste i en bok att johannesört var bra mot sömnproblem. Det händer ibland, när jag har för många projekt som snurrar runt i huvudet, att jag har fantastiskt svårt att somna. Därför avverkade jag ett helt fång av sagda örter. Bara det att jag glömde bort var jag lagt dem. Nu vet jag! Då får vi se om jag kommer att ha nytta av dem! Hoppas inte det!
En vardagsblogg om att leva mitt i livet! Ni vet, då när man balanserar karriär med barn, fritid, matlagning, sortering av sjuhundra tusen svarta sockor och i ett obevakat ögonblick betalar i kassan, går därifrån men lämnar matvarorna kvar på bandet. Med andra ord: "Ett livspussel i hundra knyck med alla dess förhoppningar och frustrationer! Så som det är för de flesta av oss!"
torsdag 14 april 2011
torsdag 7 april 2011
Tack Åsa!
I kväll mötte jag en av mina Åsa-vänner. Jag har några stycken. Jag var på väg i min slitna träningsoverall till motionsslingan som ligger strax bakom vårt hus, ett av mina många hälsoryck. Jag har en schizofren inställning till motion och hälsa. Det var i lördags i en provhytt som jag drabbades av depression light. Valkar både här och där. Tänkte bittert att bikini får bytas ut mot våtdräkt i sommar. Därav mitt hastiga besök hos min granne "Slingan". Hursomhelst stötte jag på Åsa som glatt hejade och sa:
"Varje dag!"
"Varje dag?" repeterade jag lite undrande och tänkte förstås att hon menade att hon varje dag sprang i spåret. Duktigt tänkte jag!
"Varje morgon hoppas jag, när jag öppnar min dator, att du har skrivit på din blogg! Det är så roligt att läsa!" fortsatte hon. En stor bamsekram fick hon. Vad glad jag blev! Nu sprang jag hem med lätta steg, motiverad att skriva igen.
"Tack Åsa!"
"Varje dag!"
"Varje dag?" repeterade jag lite undrande och tänkte förstås att hon menade att hon varje dag sprang i spåret. Duktigt tänkte jag!
"Varje morgon hoppas jag, när jag öppnar min dator, att du har skrivit på din blogg! Det är så roligt att läsa!" fortsatte hon. En stor bamsekram fick hon. Vad glad jag blev! Nu sprang jag hem med lätta steg, motiverad att skriva igen.
"Tack Åsa!"
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)